|
Som scout får man ibland frågan
varför man är scout och som scoutledare får man frågan vad som
får en att stanna kvar inom scoutrörelsen och bli ledare. Vad
som får en att lägga så mycket av sin fritid på ideellt
arbete. Svaren skiftar med ålder på scouten, men de har alla
det gemensamt att det är roligt och att man får uppleva så
mycket som scout.
Scoutäventyr är intensiva upplevelser som känns i hela
kroppen. Upplevelser som alla barn och vuxna längtar efter
och behöver. Upplevelser som man delar med andra är nästan
alltid starkare än upplevelser man är ensam om. Dessutom
kommer man nästan alltid ihåg upplevelser som man upplevt med
alla sinnen mycket längre än andra upplevelser.
Scouting syns
När vi gick ut på vår nattvandring
såg vi det varma ljuset från lägerspisarna försvinna mellan
träden. Vi gick upp på en höjd en bra bit bortom lägerområdet.
Uppe från toppen kunde vi se att det fortfarande brann en eld
i seniorbyn. I några byar brann lyktor. Långt utom hörhåll
syntes varje ljus som en liten gul prick genom mörkret. Vi
fortsatte i natten ledda av månen. Varje träd såg ut som en
spöklik skugga i det kalla månljuset. Varje stenhäll lyste vit
genom mörkret. Lagom när fötterna började känna av
nattvandringen såg vi lägerplatsen igen genom morgondimman.
Scouting doftar
Har du känt vinterlukten i
näsan när du sticker ut näsan ur sovsäcken? Man tar ett
första djupt, friskt andetag och det liksom biter till i
näsvingarna. Känslan väcker minnet av en massa andra dofter.
Doften av rök från elden, en påse jägarsnus och fuktiga
vantar. Doften av granriset man ligger så skönt på.
Näsan minns doften av tält som just packats upp första dagen
på lägret, doften av nyslaget hö på lägerängen, doften av lera
efter ett ordentligt regn, för att inte tala om doften av
myggmedel kring lägerbålet.
Scouting hörs
Många ljud kan väcka starka minnen.
Ljudet av slamrande kastruller, eller en bekant scoutsång på
ett främmande språk. Ljudet av en storlom en sen hajkkväll när
man sitter vid stranden och borstar tänderna. Det tysta
plasket från bäverfamiljen som nyfiket tittar på timmerflotten
där den majestätiskt flyter fram genom natten med elden sakta
brinnandes ombord. Hur många minnen förknippar man inte från
spraket från elden efter att man lagt på lite granved?
Det finns ett ljud som ger starkare minne än andra. Ljudet
av ett scoutläger filtrerat genom en tältduk är fantastiskt
skönt. Innan jag ber scouterna vara lite tystare minns jag
hur jag själv pratade och fnissade alldeles för sent i ett
helt annat tält än mitt eget. Jag funderar över om mina ledare
låg likadant och lyssnade på ljudet av ett scoutläger
filtrerat genom sina tältdukar en stund innan de bad mig vara
tystare. Jag hoppas att de gjorde det.
|
Scouting känns
Händerna minns känslan av paddeln i
handen. Det var en varm sommarkväll. Paddeln kändes len i
handen samtidigt som den nötte min ovana hand. Efter en stund
lade jag ner paddeln och lät handen glida i vattnet efter
kanoten. Det var en sval och mjuk känsla.
Fingrarna minns de kalla grötresterna som skulle diskas
ur frukostgrytan på stranden i morse. Jag grävde upp en näve
sand att rengöra grytan med. Efter en stund kände händerna hur
ren och slät grytan blev.
Ryggen minns hur det kliade av torrt gräs på lägret i somras.
Solen gassade från en klarblå himmel och jag låg på rygg i det
torra gräset och vilade efter lunchen. Efter en stund kom
scouterna som var färdiga med sin lunch. Jag lärde dem en
enkel lek, ”rövkrok”. Två ligger intill varandra på rygg åt
var sitt håll med benet närmast den andra lyft. Så krokar de
ihop benen i knävecken. Det gäller att räta ut benet så att
den andra gör en kullerbytta och rullar runt. Vi hade
hjärtligt roligt tills vi svettiga reste oss upp och kände hur
det kliade på ryggen. Torrt gräs…
|